Kineserna är duktiga på att ge små presenter lite och och då. Istället för att skicka ett inbjudningskort på posten ger de det personligen och tillsammans med en lite ask choklad eller något annat, spelar inte så stor roll vad det är för innehåll- bara asken är fin!
Vår chaufför Mr Li ser alltid till att det finns en burk med tuggummin för oss i baksätet, varje vecka får vi prova på en ny spännande smak, väldigt sött tycker vi. Dessutom får jag titt som tätt en flaska med vad jag tror är någon slags yoghurtdryck, med citronsmak. Första gången jag fick en så blev jag (och framför allt så lät jag) väldigt glad över att han hade köpt något till mig att jag klunka i mig den, även om den inte var det absolut godaste jag stött på. Detta resulterar ju såklart i att jag nu har fått 8-10 stycken och jag ler fortfarande lika mycket varje gång, vad ska man göra? Han är ju så söt vår Mr Li.
Men en yoghurtdryck för mycket har väl ingen dött av, och det hade heller inte gåvan som vi fick härnäst av Li, dött alltså... Vi var i Shanghai över en helg och åkte tåg fram och tillbaka. Det blev dock ett misstag med vår returbiljett och vi kom tillbaka till fel station här i Suzhou. Så vi ringde på vår kära Mr Li som kom och plockade upp oss och körde oss till rätt station där vi hade våra cyklar. När han släppt av oss och vi börjar gå mot våra cyklar så ropar han på oss, öppnar bildörren plockar fram en trähink som han sträcker fram till mig. Jag reagerar precis som med yoghurtdrycken och ler stort och säger xiexie! Xiexie! (tack!) hundra gånger om och Li skiner upp och vinkar hejdå. Vi börjar gå mot cyklarna igen samtidigt som vi funderar på vad det kan vara. Då känner jag hur handtagen börjar vibrera och jag märker att det som är i hinken rör på sig! Jag piper till och ställer ner hinken på marken, vi kollar närmare i springorna och ser att innehållet är minst 10 st håriga, och framförallt levade, krabbor. Samtidigt som lukten, läs stanken, når våra näsor får vi lite smått panik och undrar vad vi ska göra med den här lilla presenten. Chokladaskarna har inte varit några problem med men det här var några snäpp värre.
Jag plockar i alla fall upp hinken vi börjar cykla och när jag rullar fram på min cykel i Kina med en hink levande krabbor på syret som vi just fått av vår chaufför, tänker jag att det här är nog bland de konsigaste sakerna jag varit med om.
Vi kommer fram till att vi inte tänker ta in den i lägenheten, men vi kunde ju inte bara lämna den heller. Efter ett tag kom vi förbi en kanal och där stod det ett gäng fiskare. Vi stannade och jag gick fram till en yngre kille som inte såg ut att haft någon större lycka den dagen och frågade på knackig kinesiska om han ville ha den här. ”Vi har fått den i present men vill inte ha den, vill du?” Han svarade bara ”Are you sure?!” ”Yes Im sure!” Han tackade mig, jag tackade honom, vi hoppade upp på cyklarna och problemet var löst! Jag kollade bakåt efter ett tag och såg hur killen packade ihop sina saker och sprang till sin moppe, han blev nog rätt glad :)
Efter krabborna har vi inte fått något mer av Mr Li, men det kommer nog och det ska bli minst sagt spännande att se vad det blir.. :)
 |
There we have it |
 |
http://www.shanghaidaily.com/editor/article.asp?id=391 |
Ha det fint!
//S&E