Att tuta eller inte tuta..

I Sverige får vi lära oss i körskolan att vi endast ska använda tutan för att varna, inget annat. Den ska inte användas i tätbebyggelse, om inte fara föreligger, eller när det är mörk, då används ljusen i stället. Ja om vi säger så här- det gäller inte i Kina! Här används tutan oftare än mycket annat, tex blinkers eller sunt förnuft. Att tuta här betyder ”jag kör, punkt.” Så kommer det två, eller flera för den delen, bilar och risken att de kommer vara i vägen för varandra, är det bara att lägga sig på tutan och den som tutar först alternativt mest intensivt får köra. I stort sett alla korsningar har trafikljus, men ofta anses de inte vara helt nödvändiga..

Imorse var jag ute på promenad vid åttatiden. Det är, precis som i många andra länder, tiden då alla barn ska till skolan och vuxna till sina jobb. Vi har en skola precis vid vårt bostadsområde så det brukar vara så där lagom kaosartat och härligt! Självklart är det som hörs allra mest tutorna från stressade föräldrar och icke-föräldrar. Just den här morgonen var det dock en tuta som var lite extra intensiv och stack ut från alla de andra. Jag började kolla mig omkring för att se vad som stod på och efter några sekunder lyckades jag lokalisera bilen. Den stod parkerad med en man ståendes vid den öppna förardörren. Jag var säker på att det var den bilen som lät så jag fortsatte kolla på den och när jag kom närmare ser jag att det sitter en liten kille, 4 år kanske, i förarsätet och dunkar sitt huvud i ratten, om och om och om och om igen, skitkul tyckte han som hade ett stort leende på läpparna. När jag kollar på pappan som står utanför bilen ser jag hur han också ler och ser helnöjd ut. Då inser jag att han är.. stolt! Han står där överlycklig mitt i morgonrushen och beundrar sin son som har lärt sig grunden i bra bilkörning!  

Kör försiktigt och njuut av den nästintill ljudlösa trafiken där hemma ;)