Hej allihopa!
Innan någon förvirring hinner uppstå: Det här är Stinas kusin Sofia som skriver då jag bad om att få gästblogga här efter vårt besök.
Först av allt vill jag framföra ett stort tack till Stina och Erik som var fantastiska värdar och visade oss runt på allt som var värt att se under hela veckan! Det var en intensiv semester för det fanns ju så mycket roligt vi ville hinna med…
Bland annat ville vi självklart prova den kinesiska ”hotpot” där man beställer in stora mängder av rått kött och grönsaker som man sedan lägger och kokar i den grytan som står på bordet. När en matbit ser färdiglagad ut plockar man helt enkelt upp den med sina pinnar, doppar den i sin sås och sen rakt in i munnen. Jag är ett stort fan av annorlunda mat! En annan dag gjorde vi en liknande sak då vi gick till en koreansk restaurang (en av Stina och Eriks favoriter). Där hade man i stället en lite grill på bordet som man la sitt kött på. Det stället hade även gratis glass till efterrätt. Standardsmakerna verkade vara vanilj, jordgubbe och en blå glass med obestämd smak. Det såg precis ut som blåbärsglass, men smakade mer som en sockrig pajdeg på något vis. Här är lite bilder!


Det tog ett bra tag innan vi lärde oss hitta till Stina och Eriks lägenhet. Det kändes lite som att bo på ett resort utomlands. Lägenheten var i princip helt ny och väldigt fräsch. Utanför fanns den här skylten som jag nu har förstått betyder att man inte får tuta med bilen, och har ingenting med en trumpet att göra.
Jag har lärt mig följande tre interjektioner på kinesiska: Hej!, Tack!, För dyrt! De första två har jag använt flitigt, men den tredje behövde jag inte, för det mesta vi köpte var faktiskt ganska billigt. Bland annat hade de riktigt coola hårsnoddar som var plastspiraler. De sitter jättebra i håret och kostade bara någon krona per styck. Vi blev även visade en enormt stor mataffär som sålde allt! Endast en del av affären bestod av mat. Andra avdelningar innehöll juldekorationer, sportutrustning, kläder osv. Här står jag vid lösviktsriset.

Veckodagarna spenderade vi hemma hos Stina och Erik i Suzhou, och de båda helgerna i Shanghai. Där gjorde vi många spännande upptäckter, kollade in the Bund, gick på akrobatshow, åkte upp i ett 500 meter högt höghus (snacka om att de som jobbar i den byggnaden har en ovanlig utsikt från sitt kontor.), besökte flera affärer på huvudgatan West Nanjing road, och blev tillfrågade minst 100 gånger om vi inte ville köpa en klocka.




Den här livsfarliga maskinen är en så kallad huvudmassör. Den klämmer ihop huvudet tills det känns som att det ska explodera, sen släpper den lite, sen trycker den till igen och så håller den på sådär i 10 minuter. Det finns två olika varianter, ögonmassage och huvudmassage. Ed fick syn på vad han trodde var en apparat som spelar upp 3D-film rakt framför ögonen på en. Så fort personalen såg att vi kollade i skyltfönstret var de snabba att komma ut och fråga om vi ville prova. Det visade sig inte vara någon maskin med 3D funktion, utan en ögonmassagepryl som de satte på Eds huvud. Jag fick prova huvudmassören. Särskilt avslappnande var de inte! Så fort de 10 minuterna hade passerat sprang vi ut ur butiken i fasa!
I Suzhou fick vi ta del av Stina och Eriks vardagsliv. Vi följde med Stina till hennes universitet där vi inte förstod någonting över huvud taget, men det var lika roligt för det! Tyvärr kommer jag inte ihåg några färger eller klädesplagg (som verkade vara temat på undervisningen den dagen). Vi åkte också mycket billig och galen taxi och förundrades varje gång att vi inte bevittnade någon trafikolycka.
Det som jag tror vi förvånades mest över var hur fascinerade kineserna var över att se vita människor. Vi fick vara med på många foton. Vissa frågade om lov först, andra inte. En del kineser hade extra tur då de bar en videokamera med sig, vilket betydde att de även kunde fånga oss på film. Vilken höjdare! Det roligaste var nog när jag och Ed var och kollade in en av de kinesiska parkerna. En gammal man kom fram till mig och frågade med kroppsspråk om han fick ta en bild av mig. Det fick han väl, så jag ställde mig fint och log. Sen ville han ha en bild av mig och Ed tillsammans. Det gick också bra för vår del. Den tredje frågan var om Ed kunde ta en bild av mig och honom tillsammans. När den gamle farbrorn fick tillbaka kameran av Ed gav han upp ett glädjetjut och gjorde en segergest med kameran i luften. När han lämnat oss för oss själva och gått vidare runt hörnet kunde vi fortfarande höra honom utstöta ett högt ”tjoooooohooooooo”.
De här tre damerna har står längs med husväggen och beskådar oss medan vi går förbi. |
Maten vi åt i Kina var förvånansvärt god. Jag vet inte om vi var bra på att välja ut de bästa restaurangerna eller om vi bara hade tur, men vi har ätit otroligt mycket läckert. Däremot har jag vid två tillfällen fått hålla god min. Den ena var i en taxi då chauffören stoppade sin näst sista karamell i munnen och gav den andra till mig. Jag tackade och tog emot, men HUR kan man kalla det godis? Jag kan inte beskriva smaken, men det smakade som slajmig senap och alger, så jag fick gömma godisbiten i kinden tills taxiresan var över och sen spotta ut den efteråt. Sen skyndade jag mig att köpa en muffin för att ersätta smaken med något gott.
Den andra händelsen var när Ed och jag gick in på en kinesisk restaurang. Maten där var fantastisk, men det visade sig att de inte hade några andra drycker än olika sorters milk tea. Vi fick lite rådgivning av vår servitris då vi inte visste vilken vi skulle välja. Hon insisterade att vi skulle prova en milk tea with jelly pearls, som hon sa var den populäraste drycken. Hon utlovade även att Ed skulle få en present av henne om han köpte den. Vi tyckte det lät väldigt skumt, men vi körde till och beställde den där drycken eftersom den skulle vara så omtyckt. Som man hör av namnet fanns det gelépärlor på botten som kom upp genom sugröret. Resten av drycken påminde om ljummen utspädd mjölk. Presenten visade sig vara en rosaglittrig dagbok. Den ligger nu som ett kul minne i Eds vardagsrum i England. Drycken var vi tyvärr tvungna att lämna kvar på restaurangen…
Sista kvällen i Kina firades med Häagen Dazs! Det bästa glassmärket på jorden enligt mig. Jag tror vi alla låtsades som att just vår egen glass var godast, men ärligt talat vet vi alla att min glass var den smaskigaste.
Kina topp 5
Fantastiskt god och vällagad mat
Att bli smygfilmad med privatkamera
Billiga sjalar
Folket på Shanghais huvudgata som dansar roligt och urkasst
Galna taxibilar som ger en behaglig känsla av medbrottslighet när man sitter i dem
Kinas 5 ris
Magsjukebaciller
Folk som harklar sig och spottar högljutt på gatan
Den dödande stanken av tofu från gatukök
Milk tea with jelly pearls
Klungan av personal som följer efter en i klädaffärerna
1 kommentar:
Yeeees!
Jag har blivit publicerad!!
:D
Sofia
Skicka en kommentar